Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så flyktigt att det är borta, innan tanken kan gripa det,
eller så spindelväfsfint, att det rifves sönder af dess
grofva fingrar, det är detta som den seende mystikern
tvingar att dröja och läster till analys. Med dessa ord
har Hansson utan att åsyfta det karaktäriserat sitt eget
författareskap, då det står som högst. Då man läser
Tolke og Seere, är det stundom som såge man
personlighetens slöjor lyftas undan en för en, tills man
slutligen står öga mot öga med individualitetens innersta
helgedom; det är, som såge man en blomma växa upp
under fakirens trollstaf, såge fröet spränga sina skal,
blad vecklas fram ur blad, tills slutligen blomman med
den embryonala substansen, det befruktande och det
eviga uppenbarar sig for det seende ögat. Som intuitiv
kritiker når Hansson djupare än någon annan
skandinavisk skriftställare. Georg Brändes står främst som
reflexions-kritiker; men medan Brändes oroligt springer
af och an kring den personlighet, han vill skildra, görande
jämförelser, sidohugg och vittigheter, ser Ola Hansson
sitt objekt rakt i ögonen och hypnotiserar en för
längesedan död skriftställare att yppa sina innersta
hemligheter.
Af de sex essayerna har ett par (Poe och Rembrandt
als Erzieher) varit synliga i en svensk tidskrift (Ur dagens
krönika). Essayn öfver Poe föreligger i oförändrad form,
den andra, som undergått en väsentlig omarbetning,
har ett särskildt intresse såsom innehållande ett bestämdt
program — pangermanismen. Den tonar som ekot från
en stridslur i fjärran framtid, då ej längre furstarna utan
kulturerna pröfva sina krafter; och för den germanska
kulturen innebär den en signal att samla sig och väiida
åter till sig själf, till idealet af en instinktkultur i stället
för en abstrakt förståndskultur, en maning till jordanden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
