- Project Runeberg -  Fragment och miniatyrer /
245

(1904) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då han för några år sedan vistades i Berlin. Han
utgick från den ståndpunkten, att då ingen sträng gräns
kunde uppdragas mellan djur och växter, följde redan
däraf att växterna måste äga ett nervsystem.

Jag erinrade honom om det samband, som äger
rum mellan nervsystemets och rörelseförmågans
utveckling, och antydde att de af Kienitz-Gerloff m. fl. påvisade
protoplasmaförbindningarna i viss mån kunde anses
representera ett sympatiskt nervsystem, efter som de
sannolikt tjänade till att upprätthålla den fysiologiska
kontinuiteten i växten.

Men detta tillfredsställde inte Strindberg. Han
visade mig en alpviol, som han omväxlande bedöfvat
med eterångor, injicierat med guldchlorid och morfin,
förgiftat med cyankalium och arsenik, och tack vare
denna behandling trodde han sig vara nervsystemet på
spåren. Äfven hos andra växter ansåg han sig ha
upptäckt innervationsorgan, men en gemensam undersökning
gaf vid handen, att det förmenta nervsystemet utgjordes
af de garfsyreförande cellraderna i växten. Jag
hänvisade honom emellertid till Haberlandts »Das
reiz-leitende Gewebe der Sinnpflanze», och det faktum, att
Haberlandt här betecknat de glykosidförande cellerna
som de, hvilka fortplanta retningsrörelsen, gaf ny fart
åt hans nervfantasier.

Nästa kväll sutto vi samman i Kiinstlerklause’n
vid Dorotheenstrasse. Genom Strindbergs hjärna drog
en väldig idéorkan, och elektriciteten sprakade i hans
yfviga lejonman. Svaflet var afslöjadt, oåterkalleligen,
som en förening af kol, syre och väte; och då det väger
32, måste det bestå af en kol = 12, en syre = 16, och
fyra väte = 4. Svaflet är alltså CH^O! Stämmer, inte
sant?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:01:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lbfragment/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free