Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I järnvägskupén på färden till Berlin dök indigon
åter upp. Jag påpekade indigons syntes af
amidokanel-syra o. s. v. och sökte på baksidan af min biljett
framställa förhållandena grafiskt. Det visade sig emellertid
att hela den moderna strukturkemien var Strindberg en
terra incognita — han tycktes, öfver hufvud taget,
knappast ha en aning om hvad man i kemien menar med
en rationell formel. Jag valde ättiksyran, ritade upp
atomerna och deras värden så godt sig göra lät, och
använde all min pedagogiska vältalighet för att klargöra
ättiksyrans rationella formel.
Strindberg lyssnade med en misstrogen uppsyn; så
skådade han ut genom kupéfönstret med en blick, som
såge han ofödda världar öppna sig i fjärran. Men då
tåget brusade in på Schlesischer Bahnhof, log han sitt
egendomligaste leende och sade:
— Nej gosse, det duger inte. Allt det där du
har ritat om atomerna är metafysik och
spetsfundigheter, som inte få grumla min hjärna. Jag förstår det
inte, och jag vill inte förstå det.
Det var mitt sista samtal med Strindberg om
naturvetenskapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
