Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av den österländska visheten slagit rot och gått i
blom; här ha de tyska teosofema sitt huvudkvarter:
Hiibbe*Schleiden, redaktör av den bekanta tidskriften
Sphinx, Edward Evers, teosofernas poeta laureatus, och
milaren Fidus. Det är ett egendomligt släkte, dessa
teosofer. De ha på sitt sätt utan att söka funnit för*
soningen mellan de stora makterna konsten«vetenska«
pen*religionen; för dem är den religiösa känslan det
intressantaste forskningsfältet inom psykologien,
religionen med - dess tusentals myter är dem en aldrig
sinande källa till konstmotiv, och Kristus är för dem
en modell, finare och djupare än andra, men knappast
mera.
Vi träda in i Fidus’ ateljé och stanna framför en
tavla med underskrift »Zu Gott»: ett öde landskap,
varav man knappast skymtar mera än ett bråddjup
och en kal klippa, på vars spets står ett barn, en
naken gosse, med armar och anlete lyfta mot höjden.
Färgerna äro lika matta som motivet är enkelt; men
i vaije linje, vaije muskelkontur ligger en vek, nästan
mystisk innerlighet, som stämmer även en härdad ateist
till andakt. Runt omkring ligga skisser och utkast; ett
Kristushuvud, som bär underskriften »Ich», människo*
sonen med den blinda tron på sin mistion och dén
obevekliga fordran på allt och allas uppgående i ho«
nom; Kristus och Satan på försökelsens berg, Kristus
med den etiska personlighetens själshöghet, misstro
och begränsning i blicken, Satan med geniets öppna,
skeptiska, för intet mänskligt eller omänskligt främ*
mande uppsyn; den förlorade sonen som en ängel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
