Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hansson. I Syner var ännu natursymboliken det
fysiska substratet, det yttre kroppshöljet, inom vilket
diktens själ andades och levde; och då man som
bekant aldrig kan se en själ, fanns det naturligtvis
präktigt folk, som klagade över »monotonien i de
Ekelundska landskapsmålningame». I Skymnings«:
melodierna har natursymboliken sprängts och vidgats
ut till kosmiska visioner, medan den lyriska tensionen
stundom blir så våldsam, att man förvånas över att
icke orden springa i skärvor. Det finns i denna sam#
ling, särskilt i avdelningen Visioner och Harmonier,
dikter, som i sin skönhet och sin mystiska fosfor«
glans minna om Edgar Poe’s underbaraste skapel«
ser. En sådan dikt är t. ex. Drömmen, en sådan är
även Klart lyser du för mig, Hymn* Stormen, Källan
och många andra. När man från dessa dikter, vilka
trots det fantastiskt«visionära elementets förhärskande
på varje punkt bevarat den stora konstens renhet
och behärskning, åter lyssnar till de Frödingska
Gralsångema, frapperas man av den banalt skorrande
ton, som skär igenom symfonien; hela denna stor«
slagna diktcykel löses upp till en parafras över den
kristne syndarens skuldmedvetande, hälveteskval och
Jehovahtrots, medan källsprången i Ekelunds meta«
fysiska lyrik synas flöda fram ur en intuitiv förnim«
melse av att det i allnaturen, i själva urgrunden finns
en brusten sträng, en mask som tär.
I det berömda ställe av Niels Lyhne, som be#
gynner »Det er det evigt triste at en sjael altid er
alene» har Jacobsen givit ett gripande uttryck åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
