Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna dikt är icke storslagen, men den är i sitt
slag äkta och behöver inga kommentarier. Med samma
levande åskådlighet, som poeten här låter en kultur#
människas tristess återfinna sig själv i storstadsnatu*
rens nattsidor, lika säkert förstår han stundom att fånga
den dallrande solskensstrimman i en sommaridyll:
Vattnet rörs och vinden spelar,
vind och vatten ta varann.
Bakom skogens glesa dungar
gula rågen gungar
av och an.
Det är bara du som felar.
Hjärtat saktar sina slag.
Jag hör svag musik som spelar
mig till sömns i dag.
Molnen glida lätt som vita
svanar över himlens sjö,
men de tiga där de fara,
svanar sjunga bara
när de dö.
Ont och gott har jag fått slita,
det är tungt på tiggarstig.
Jag vill fara med de vita
svanarne till dig.
Sådana vers röja icke blott stor teknisk färdighet,
utan även poetiskt känselsiiine. Det ar företräden som
icke kunna frånkännas hr Bergman, men som även
kunna spåras exempelvis hos en Daniel Fallström.
Som poet synes Marionetternas diktare ungefär stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
