Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag lyssnar efter den musik som danat
orörlighetens lustgård, hör en flämtning
i kronorna, en dämpad andehämtning
och ger mig hän tillfreds med det jag anat.
Om möjligt ännu påtagligare är efiterbildningen
i *Vårrägnet*, som endast är en banaliserad omskriv#
ning av Ekelunds »Psyke i gränden». De äro redan
i och för sig komplett misslyckade, dessa dikter, och
detta kan i viss mån sägas lända Österling till heder;
ty det visar, att han i själva verket endast kan hålla
sig uppe som poet, när han är sig själv, — men han
sviker sig själv allt for ofta.
Anders Österling hör ej till de gudabenådade
varelser, vilka liksom Ola Hansson och Vilhelm
Ekelund från första stund gå sin väg fram med ge*
niets ljusa målmedvetenhet; han rör sig alltjämt på
det vanskliga plan, där Emil Kléen och Axel Wal«
lengren vandrat före honom. Liksom de misslyckas
han stundom; men när han lyckas, ljuder det en sär*
egen musik ur hans rytmer, och man tycker sig tvärs
igenom mörka, nattliga dimmor skönja de silverljusa
konturerna av en ren och vacker själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
