Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag kan ej svarva granna tal, förlåt det,
fast alla här må håna mig som platt 1
Mitt patos, o du skulle skratta åt det,
om du ej hade vant dig av med skratt.
Men till gengäld har Gustaf Hellström fått en
gåva, som även Mefistofeles ägde: han känner sitt
folk. Han är den borne observatören, och han ger
sina observationer med en träftsäkerhet och en plastisk
åskådlighet, där den minsta nyans är tagen på kor»
net. Hans stil äger en viss soignerad brutalitet och
rör sig med en, man skulle stundom vilja säga ona*
turlig ledighet. Hellström är icke poet, knappast
känslomänniska; men över alla dessa skildringar, som
mestadels behandla militära och civila typer ur små*
stadsbourgeoisin, vilar det goda humör, som känslan
av att fullt behärska sitt ämne skänker. Han äger
åtskilligt av den dissekerande vetenskapsmannens in»
tresse för sina försöksobjekt, men någon medkänsla
för sina hjältar och hjältinnor har han i regel icke;
när han är som mest sympatiskt stämd emot dem,
tycker man sig i hans uppsyn spåra samma hjärtliga,
kannibaliskt mysande smil, varmed jag förmodar, att
satan betraktar vår tids biskopar och präster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
