Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skjuta upp sin stamknopp ur mullen, får stängeln att styvna och
blandas inför undrande ögon så uppgycklade ordets herre på
några korta minuter en urgammal Gud ur vildens första skräck«
bild. Med konstlad enkelhet, förvrängande för att kunna begri»
pas, tecknade han Guds utvecklingshistoria för en massa, som
undrade och njöt. Och när han, uppriktigt menande, gav dessa
människor rätt att störta honom, som deras fäder skapat och att
hamra sönder en Baal, i vilken människan årtusenden igenom
vördat sig själv, då kråmade sig denna hop, stolt över sin ny«
vunna upplysning.
Sebastian Faure sätter sig till doms över Gud.
Han riktar mot honom sin hårda anklagelse för allt livets
lidande. Han ställer honom till räkenskap för kroppens trötthet
och sjukdom och för själar ne, som förslöas i slit och släp. Han
frågar, varför han tål den orättfärdiga hungern och den oför*
tjänta rikedomen, varför han tvingar till brott, och varför han
icke skyddar de oskyldige. Mot anklagelsernas mångfald har
han blott ett försvar, det kända, gamla, att han, som anklagas,
icke finnes.
Stämman dignar och svigtar, när smärtans sång stämmes upp.
Det vimlar av jämrande »varför» i klagovisan över ondskans
välde. En tigande förvåning stelnar de lyssnandes ansikten: är
det verkligen sant, att vi lida så gränslöst? Han släpper dem
ej, han släpar dem med sig ned genom förtvivlans svarta klyftor
och där väcker han hoppet, plötsligt, oemotsägligt, befriande
ljust: när det har skett, som vi vänta och bereda, då svinner all
smärta som morgondis för dagens starka sol. Då blir det en rätt
att vara mätt, en plikt att söka vila. Rättfärdigheten blomstrar,
där ingen har av brott behov. Och då skola ej längre jordens
vise och skönhetens trollmän arbeta förgäves åt dumma borgarn;
folket skall tacksamt och förstående komma att lyssna till deras
ord och njuta deras konst.»
Tio år ha förflutit sedan detta skrevs; under tiden
har Anatole France blivit en övertygad socialdemo*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
