Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore det ju ej så farligt, om nationallitteraturens re«
daktion liksom Gud fader i den Wadmanska dikten
resonerar som så att
— en strunt mer eller minder
är mig ej till hinder.
Men när man då samtidigt får bevittna, att en
skriftställare av Ola Hanssons rang och med hans
rika produktion — man betänke Ola Hanssons verk«
samhet som lyriker, prosadiktare och essayist —
pressas in i ett band samman med Bondesson, Lunde*
gård och Sophie Elkan, då har man verkligen svårt
att hålla indignationen tillbaka. Att på ett så styv«
moderligt sätt behandla den man, som jämte Strind«
berg och Fröding representerar höjdpunkterna i modäm
svensk diktkonst, är återigen ett utslag av samma små«
sinta och agressiva oförstånd, som Stockholmskritiken,
enkannerligen den Levertinska, i åratal lagt i dagen
gentemot Ola Hansson, men som man numera trott
vara till en viss grad övervunnen.
Med hänsyn till urvalet av de nu levande för«
fattarne kunde åtskilligt vara att anmärka — varför
har t. ex. författarinnan till »Lena» och »Sju mar«
tyrer» ej fått en plats bland sekelslutets verklighets«
skildrare? — men de levande kunna ju alltid till en
viss grad själva göra sig påminta, och deras elimine«
ring blir därför ej så verkningsfull. Annorlunda ställer
sig däremot saken, när det gäller redan avlidna for«
fattare, och som en litterär förbrytelse tveka vi ej att
beteckna utelämnandet av de båda skånediktarne Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
