Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kan för övrigt antecknas som en egendom#
lighet, att det i denna diktsamling, som bär så många
intimt personliga drag, alldeles icke finnes någon
erotisk poesi, åtminstone icke i mera utpräglad form.
En solskenssyn, sådan som den nyss citerade, är
typisk för vad författaren presterar i denna riktning,
även när han talar tydligast. Men nog är det en
händelse, som nästan ser ut som en tanke, — och en
tanke, framsprungen ur en djup och smärtsam livs«
erfarenhet — att den dikt, som närmast ansluter sig
till solskensmötet på havet, har följande lydelse:
Tro mig, min vän, att varje sinne
sin järnskog har;
än dröja ulvarna därinne #
med vita tänder kvar.
Och sist en gång, som sagorna förtälja,
de bryta fram utur sitt dunkla hus
och alla stjärnorna på himlen svälja
och solens ljus.
De nu anförda proven, för vilka jag med avsikt
icke valt de bästa dikterna, torde kunna ge en före*
ställning om det säregna kynne, som präglar Lännart
Ribbings poetiska produktion. Det är en poesi, som
är djup och själfull, och äkta i varje rad, men som
med sina diskreta uttrycksmedel och sin motvilja
mot det dekorativa och högröstade ställer tämligen
stora fordringar på läsarens mottaglighet, icke blott
i estetiskt, utan så underligt det låter, till en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
