Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ett av norra Berlins mörkaste kvarter fanns det
för tio, femton år sedan en idyllisk oas, som bildade
en underbar kontrast mot den babyloniska miljön.
Idyllens materiella underlag utgjordes av en våning
på tre rum och kök, som beboddes av en polsk
familj, vars huvudman bar ett även i Skandinavien
känt konstnärsnamn. Familjefadern, som själv till«
hörde det bildade proletariatet, var genom nära släkt«
skap förbunden med en av det unga Polens främsta
skriftställare, och härav kom det sig, att hans gästfria
hem blev en samlingsplats icke blott för polska
konstnärer och författare, utan också för den grupp
skandinaver, som under nittiotalets förra hälft bil«
dade stamkretsen på den bekanta »Svarta ferkeln»,
och vars främste män voro Strindberg, Ola Hansson,
Munch, Chr. Krogh m. fl. Aven undertecknads ring«
het hade, tack vare bekantskapen med Strindberg,
blivit införd i detta underliga proletärhem.
Det var med en viss nervositet jag för några dar
sedan for att söka upp min polske vän från nittio«
talet. Jag visste, att Marya, frun i huset, för fem år
sedan dött i influensa, och det var sålunda klart,
att mycket av den gamla hemtrevnaden måste ha
försvunnit. Den gamla hemtrevnaden! Medan jag
satt på svårvagnstaket dök en hel rad av gamla
minnen upp för min syn. Jag såg Bolesch, husfadern,
med sin undersätsiga, nästan knubbiga gestalt och
smått militäriska hållning, med buskigt, en smula
gråsprängt hår och dito pippskägg och mustascher,
ett livslustigt, trohjärtat naturbarn, anspråkslös och
vänfast utan gräns. Jag såg Marya, husmodern, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>