Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vårt språk ar for vårt nationella liv detsamma
som kryddan i maten. Det ar ju inte underligt, att
Antek, min pojke, som ar född och uppfödd har i
Berlin, inte har sinne för detta, men just därför har
han blivit mig främmande — som en tysk alltid till
en viss grad måste bli för en polack. Jag står nu*
mera alldeles ensam i världen.
— Men din dotter då, frågade jag.
Bolesch ryckte till med en oväntad nervositet:
— Gott, jag skall säga dig hela sanningen. Min
dotter och min nya hustru kunde inte dra jämt, och
så flyttade hon ut i sta’n, och nu för några månader
sen fick hon ett barn. Om det åtminstone varit en
betydande man, som brakt henne i olyckan, men nej,
en ung spoling, utan all begåvning, knappast torr
bakom öronen, och som sedan lämnat henne i sticket.
När jag fick höra hur det stod till, blev jag så illa
till mods, att jag höll på att hoppa ut från fönstret
i fjärde våningen. Du tycker kanske detta är bigotteri,
men vore du själv arbetare och hade en dotter och
till på köpet här i Berlin, skulle du kanske se saken
annorlunda. Naturligtvis har jag inte velat lägga sten
på börda, utan sökt att sörja för henne så gott jag
kunnat, men hon har i alla fall märkt min grämelse,
och därför föraktar hon mig. Hon är mycket stolt,
ser du. Kort och gott, oss emellan, är det slut med
vänskapen nu och för alltid.
Det skar mig i hjärtat när jag såg min väns oför*
ställda grämelse, men samtidigt rann det genom mitt
sinne, snabbt som en ormslå över en ljunghed, en
tankegång ungefär som denna: hur underligtI här står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
