Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågade inte säga emot Riddar Röd, och därpå seglade
skeppet vidare.
Under tiden rodde den yngste prinsen i land och gick
upp till slottet. Där fann han skåpet med guldkronorna
och han trälade och arbetade för att få ner skåpet i
båten, men när han hunnit så långt ut på havet att han
borde se skeppet, så var skeppet borta. När han
ingenstädes kunde upptäcka det, förstod han vad som hänt.
Att följa efter roendes var ju inte att tänka på, alltså
återvände han till stranden. Han tyckte nog det var lite
kusligt att ligga ensam i slottet om natten, men det fanns
inget annat husrum att få, och så tog han mod till sig
och låste alla dörrar och la sig att sova i ett rum där
det fanns en bäddad säng. Men rädd var han, och än
värre blev det när det efter en stund började knäppa
och knaka i väggar och tak, som om hela slottet höll på
att ramla. Rätt som det var damp någonting ner bredvid
sängen så stort som ett hölass. Därpå hörde han en röst
som bad honom ej bli rädd och som sa:
»Jag är Fågel Dam
och jag vill hjälpa dig fram.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
