Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det ska vi väl bli sams om», menade slaktarn och
bjöd henne sitta ner och ta för sig av mat och dryck.
Ja, han gav henne så mycket brännvin att dricka, att hon
rakt förlorade både vett och besinning.
Under det att hon sov ruset av sig tog slaktarn henne
och doppade henne först i en tjärtunna och sedan i en
fjäderhög.
Då hon vaknade hade hon hela kroppen täckt av
fjäder och det kunde hon förstås inte begripa.
»Är det jag eller är det inte jag», undrade hon. »Nej,
det kan aldrig vara jag, det måste vara en stor, underlig
fågel. Hur i alla mina dagar ska jag bära mig åt för att
få reda på om det är jag eller ej? Jo, nu vet jag, om
kalvarna slicka mig och hund inte skäller på mig när
jag kommer hem, då är det jag.»
Men hunden hade knappt fått syn på odjuret, innan
han satte i att skälla som en galning. Man kunde tro att
det kom både tjuvar och spöken till huset. Och när hon
kom ner i ladugården, ville kalvarna alldeles inte slicka
henne, ty de kände lukten av tjäran.
»Nej, det är nog inte jag utan en underlig fågel», sa
hustrun och klättrade upp på hustaket och började slå
med armarna och tänkte försöka flyga som om hon hade
vingar.
När mannen fick se henne, hämtade han sin bössa och
skulle till att skjuta.
»Skjut inte, skjut inte», ropade hustrun, »det är ju
jag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
