Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var som om allting försvann i en lugn och fridfull
slummer.
Om en stund kom den döde tillbaka.
»Det var bra att du satt kvar här så att jag hittade
dig», sa han.
Men då brudgummen skulle resa sig upp var han
övervuxen med mossa och buskar så han liknade själv
ett skogssnår. När han äntligen plockat av sig alltihop
började de återvandringen och den döde följde sin vän
ända fram till graven. Där skildes de och togo farväl
av varandra och så snart brudgummen kommit ovan
jord gick han direkt hem till bröllopsgården. Men när
han kom fram till den plats där han tyckte gården borde
ligga så kände han inte igen sig. Han tittade sig omkring
åt alla håll och han frågade alla han mötte, men ingen
kunde ge besked varken om brud eller brudgum, varken
om släkt eller vänner, ja, han fick inte höra ett ord om
någon som han kände. Alla förvånade sig över den
underliga människan, som traskade omkring och såg ut
som en fågelskrämma. När han till sist inte kunde träffa
på en enda varelse som han kände gick han till
prästgården och berättade för prästen om sina släktingar och
om hur det gick till på den tiden då han stod brudgum,
och att han gått bort från bröllopsgården mitt i festen.
Prästen visste ingenting om hela historien, men när han
bläddrat en stund i kyrkoböckerna, fick han reda på
att det omtalade bröllopet stått för länge, länge sedan
och att de människor som gubben talade om levat för
fyrahundra år tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
