Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KÄRRINGEN MOT STRÖMMEN.
Det var en gång en man, som hade en kärring som
var så ettrig och ilsken, att ingen kunde tas med henne.
Mannen rådde inte på henne. Så fort han sa ja sa
kärringen nej och tvärt om. En sommarsöndag skulle
mannen och hustrun gå ut på åkern och se efter hur säden
såg ut. När de hunnit fram till ett sädesfält på andra
sidan älven sa mannen:
»Ja, nu är den färdig. I morgon får vi börja skära.»
»Ja, i morgon kan vi verkligen börja klippa den», sa
kärringen.
»Vad för något? Ska vi klippa säden? Vi ska väl skära
den, vet ja!»
Nej, den skulle klippas, envisades kärringen.
»Skam den som ingenting vet», sa mannen, »men nu
har du väl ändå mistat det lilla förstånd du hade. Har
du sett någon klippa säden du, va?»
»Inte vet jag så värst mycket, men mer behöver jag
inte veta», sa kärringen. »Men så mycket vet jag att man
klipper säden och inte skär den. Och nu vet du det.»
Det var omöjligt att få henne att ta reson, klippas
skulle den.
De fortsatte vandringen under käbbel och gräl. Så
kommo de till bron som gick över älven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
