Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKEPPAREN OCH GAMMEL-ERIK.
Det var en gång en skeppare, som hade en obegriplig
tur i allt vad han tog sig för. Ingen fick sådana frakter
och ingen förtjänade så mycket pengar som han, ja,
pengarna riktigt strömmade in i hans plånbok. Det var
heller ingen som vågade sig på sådana resor som han,
ty vart han än for så var vinden med honom, ja, man
sa till och med att bara han vände sin hatt så fick
han vinden att vända sig som han ville.
Han for i många år både med trälast och ända bort
till Kina och pengar tjänade han som gräs. Och en gång
kom han hemåt över Nordsjön för fulla segel och undan
gick det med en sådan fart, att man kunde tro han hade
stulit både last och skuta. Men då fanns det en som
ville ha tag i honom och han for ändå fortare, han. Det
var ingen annan än Gammel-Erik, och nu kom det fram
att skepparen skrivit kontrakt med honom och att tiden
var gången till ända, så att skepparen väntade i varje
stund att fan skulle komma och ta honom.
Skepparen kom upp på däcket och kikade till väders.
Därpå ropade han åt timmermannen och ett par av
besättningskarlarna och befallde dem gå ner i
lastrummet och hugga två hål i skutans botten. Sedan skulle
de lyfta ner pumparna från sina hållare och köra fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
