Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men när han satte ner henne på den andra sidan så tog
han sig en kyss.
När borgmästarinnan såg det blev hon ond.
»Skall en sådan där tiggarunge få kyssa vår dotter, vi
som äro de finaste i hela staden», sade hon.
Borgmästaren försökte att lugna henne och sa att
ingen visste var barnen skulle komma att bygga och
bo och ingen visste vad som kunde komma att hända.
Han sa att pojken var en snäll och präktig gosse och
det växte ofta ett stort träd av en liten telning, sa han.
Men se det hjälpte inte alls, det. Det gjorde detsamma
vad pojken var eller inte var, ty — när fattigdom
kommer till heders sätter den näsan till väders och den som
är stöpt till en skilling blir aldrig en daler om han så
skiner som guld, sa borgmästarinnan. Hon ville nu bli
av med pojken, han skulle inte få stanna där längre.
Eftersom det inte fanns någon annan råd så skickade
borgmästaren pojken till sjöss med en köpman, som
kommit med ett skepp från främmande land. Där skulle
pojken få bli kajutvakt. Till sin hustru sa han att han
bytt bort pojken mot tobak.
Men innan gossen for så bröt borgmästardottern sin
ring i två hälfter och gav sin lekkamrat den ena halvan,
så att de skulle känna igen varandra om de råkades.
Och därpå seglade skeppet och pojken kom till en stad
långt bort i fjärran land. Där fanns en präst som
predikade så väl att alla människor måste gå i kyrkan
för att höra hans predikan. Och nästa söndag måste
förstås också besättningen ombord till kyrkan för att höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
