Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FAN OCH FOGDEN.
Det var en gång en fogde, en riktig roffare av värsta
slag. En dag kom fan och skulle hämta honom.
»Jag hör aldrig annat från folket här på gården än
att måtte fan ta fogden», sa han, »så nu är det bäst du
följer med mig. Elak är du så pass att du inte kan bli
värre, så kom nu», sa fan.
»Sätter du tro till vad folket här sladdrar, så får du
mer jobb än du hinner med», sa fogden. »Och är du en
sådan genomhygglig karl att du gör allt vad folk ber dig
om, så torde det väl kunna hända att jag slapp följa
med den här gången också», sa han.
Fogden talade vackert för sig och fan var medlidsamt
upplagd, så till sist kommo de överens om att vandra
ett stycke tillsammans och den första de mötte som
någon bad fan ta, han skulle få gå med i stället för
fogden. »Men av hjärtat måste de önska honom åt
helvetet», sa fan.
Först kommo de till en stuga, där stod en kärring
och kärnade smör. Eftersom hon såg främmande gå
förbi måste hon kika efter dem ett slag. Under tiden
kom hennes gris som gick och snörvlade i alla vrår. och
stoppade trynet i kärnan. Den föll omkull och grisen
började lapa upp grädden förstås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
