Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GOSSEN MED ÖLKAGGEN.
Det var en gång en pojke, som tjänat i många år
hos en man norr om det höga fjället. Denne man var
skicklig i att brygga öl, ja, ölet var så gott så det fanns
inte dess maken. När pojken skulle lämna tjänsten och
få sin lön så sa han att han bara ville ha en kagge av
julölet i lön. Det fick han förstås, och så drog han sina
färde. Han bar både länge och väl på kaggen, men
ju längre han släpade på den desto tyngre blev den.
Till slut började han se sig om efter någon som han
kunde bjuda på ett glas, för att ölet skulle minskas och
kaggen bli lättare. Sent omsider mötte han en gammal
man med ett stort skägg.
»God dag», sa mannen.
»God dag igen», sa pojken.
»Vart ska du ta vägen?» frågade mannen.
»Jag letar efter någon att dricka med, så att ölkaggen
blir lite lättare», sa pojken.
»Kan du inte bjuda mig på ett glas likaväl som någon
annan?» undrade gubben. »Jag har färdats både långt
och länge, så jag är både törstig och trött.»
»Jo, visst kan jag det», tyckte pojken. »Men var kom-
mer du ifrån, och vad är du för en karl?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
