Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin, men snart blev den så tung att han inte orkade
bära den längre. Han tittade sig omkring på nytt efter
någon att dricka med, och snart kom där en man, som
var så mager och knotig att det var ett rent under att
han hängde ihop.
Han hälsade han med, och frågade vart pojken skulle
gå, och när han blev bjuden på dricka och pojken
frågade vem han var sa han:
»De kalla mig för Döden.»
»Nå, dig vill jag dricka med», sa pojken, »för du gör
ingen skillnad på folk, du tar både fattiga och rika.»
Och därmed la pojken ner ölkaggen och slog i av ölet
och skålade med Döden. Benranglet tyckte det smakade
väldigt bra och eftersom pojken unnade honom så mycket
han orkade med, så minskade ölet och kaggen blev
lättare. Till sist sa Döden:
»Aldrig drack jag något som smakade mig bättre och
som kändes så lent i magen som det ölet du bjudit mig
på. Jag känner mig som pånyttfödd invärtes och jag
begriper inte vad jag ska kunna göra för dig till gengäld.»
Men sedan han funderat en stund sa han att kaggen
aldrig skulle kunna tömmas hur mycket det än dracks
därur, och ölet skulle förvandlas till en hälsodryck, med
vilken pojken kunde bota sjuka bättre än någon läkare.
Och så sa han, att när han kom in till en sjuk så skulle
Döden passa på att visa sig för honom, och de kommo
överens om att ifall Döden satt vid den sjukes fötter så
kunde pojken bota honom med en klunk ur kaggen, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
