Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖLJESLAGAREN.
Det var en gång en bondson, som drömde att han
skulle få en prinsessa från främmande land till brud,
och hon var så röd och vit som mjölk och blod och så
rik att det fanns ingen ända på rikedomen. När han
vaknade, tyckte han att hon stod livs levande framför
honom och hon var så vacker och fin att han tyckte
han skulle måst dö, om han inte fick henne. Därmed
sålde han allt vad han ägde och drog ut i världen för
att leta efter henne.
Han gick långt och längre än långt och när det blev
vinter hade han hunnit till ett land där alla vägar voro
raka som snören utan några slingringar. När han gått
ett kvarts år kom han till en by och utanför kyrkdörren
låg en död, infrusen i ett stort isblock, och alla
förbigående spottade på den döde. Pojken undrade vad det
skulle betyda och när prästen kom ut ur kyrkan passade
har på och frågade honom.
»Det är en stor missdådare», sa prästen, »som blivit
avrättad för sin ogudaktighets skull och utsatt till spott
och spe för allmänheten.»
»Vad har han gjort då?» frågade pojken.
»Han var vintappare när han levde, och han blandade
vatten i vinet», sa prästen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
