Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaffa mig någon, för jag har inga pengar att ge honom
i lön.»
»En tjänare behöver du, det vet jag bättre än du»,
sa mannen, »en tjänare som du kan lita på i liv och död.
Vill du inte ta mig till tjänare, så kan du låta mig bli
din följeslagare och jag lovar dig, att du ska ha nytta
av mig. Och någon lön behöver du inte ge mig och mat
och kläder håller jag mig med själv.»
Ja, på sådana villkor ville pojken förstås gärna ha
mannen till följeslagare.
Efter den stunden vandrade de tillsammans och
mannen gick vanligtvis före och visade vägen.
När de färdats vida omkring över slätter och åsar,
kommo de till ett högt berg. Där knackade följeslagaren
på och bad om att bli insläppt. Berget öppnade sig och
när de kommit långt in i berget kom en trollpacka fram
med en stol och bad dem sitta ner.
»Var så god och sitt», sa kärringen, »ni kunna allt
vara trötta.»
»Sitt själv», sa mannen.
Då måste hon sätta sig och så blev hon sittande, för
stolen var förtrollad, och den som en gång satte sig på
den kom inte loss igen. Under tiden gingo männen
omkring inne i berget och följeslagaren letade till dess att
han fick syn på ett svärd, som hängde över dörren. Det
ville han nödvändigt ha och han lovade att kärringen
skulle få komma loss från stolen, om hon gav honom det.
»Nej», skrek hon, »bed mig om allt annat så får du det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
