Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det ville inte pojken höra talas om, han ville
inte mista sin följeslagare varken för mycket eller litet.
Då följde vännen med en halvmil till, men sedan ville
han inte gå längre. Och hur pojken än tiggde och bad
honom att följa med och åtminstone dricka en
välkommenhemskål hos hans gamla far, så hjälpte det inte.
Vännen sa nej, han kunde inte följa med längre.
Då frågade pojken vad han ville ha i lön därför att
han hjälpt bonom.
Och vännen sa att om han skulle ha någonting, så fick
det bli hälften av vad pojken ägde om fem år.
Ja, det skulle han få.
När han var borta lämnade pojken allt silver och
guld kvar på vägen och reste tomhänt hem. Därpå firade
de välkommenhemfest, så det talades om det i sju
kungariken. Och när det var gjort måste de köra hela vintern
både med de sex bockarna och gubbens tolv hästar
innan de fingo hem allt silver och guld, som låg kvar
på vägen.
Fem år därefter kom följeslagaren igen för att hämta
sin lön. Pojken hade delat upp allt vad han ägde i två
hälfter.
»Men du äger någonting som du inte delat på», sade
vännen.
»Vad kan det vara», frågade pojken. »Jag trodde att
jag delat allt vad jag har.»
»Du äger ett barn», sa vännen, »det måste du också
dela i två delar.»
Det kunde inte hjälpas, pojken måste ta svärdet för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
