Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen förut. Flickan höll på att leka med en duk, som
var så gjord att om man sa till den: »Duk, bred ut dig
och duka dig med alla goda rätter», så gjorde den det.
Och där den duken fanns saknades aldrig god mat. Och
den här lilla flickan tyckte som de båda andra att det
var synd om frun som hade så lång väg att gå, så hon
bad att få skänka henne duken. Och det fick hon gärna,
förstås.
Prinsessan tackade för duken och fortsatte sin
vandring, och till slut kom hon till ett berg, som var så
brant som en vägg och så högt att hon inte såg toppen
på det. Där låg en stuga och i den gick hon in.
I stugan var det fullt med småbarn, som hängde i
mors kjol och skrek på mat. Hustrun satte en gryta över
elden och i grytan låg det runda småstenar. Prinsessan
frågade vad hon skulle ha det till. Då berättade kvinnan
att de voro så fattiga att de varken hade kläder eller
mat, men hon stod inte ut med att höra barnen skrika
av hunger, utan hon låtsades koka dem något, och när
hon sa: »Nu är äpplena snart kokta», så tego ungarna
en stund och kände inte hungern, sa hon. Då dröjde det
inte länge förrän prinsessan fick fram duken och flaskan,
det kan du lita på, och när barnen voro mätta och glada
klippte hon till kläder åt dem med guldsaxen. Då sa
kvinnan:
»Eftersom du varit så snäll mot mig och mina barn,
så vore det stor synd och skam om vi inte gjorde vad
vi kunde för att hjälpa dig att komma över berget.
Min man är en riktig mästersmed, och om du vill slå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
