Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KARIN SPJÄLKJOL.
Det var en gång en kung som var änkling. Han hade
en dotter, som var så snäll och så söt, att ingen kunde
vara snällare och sötare. Kungen sörjde länge sin
drottning, för han hade tyckt mycket om henne, men till sist
blev han led på att gå där så ensam, och då gifte han
om sig med en drottning, som var änka och som också
hade en dotter. Men hon var lika elak och ful, som den
andra var söt och snäll. Det är ju klart att de skulle
vara avundsjuka på den söta prinsessan, men så länge
kungen var hemma vågade de inte göra henne något ont.
En tid därefter blev det krig, och kungen måste ut
och slåss. Då tyckte drottningen att hon kunde göra vad
hon ville, och så slog hon den lilla prinsessan och lät
henne svälta och grälade på henne i var minut. Till
slut fann hon allting för gott åt kungabarnet och satte
henne att vakta kreaturen i hagen. Mat fick hon litet
eller intet, mager och eländig blev hon, och grät gjorde
hon för jämnan. Bland boskapen i hagen fanns också en
stor, blåsvart hingst. Han var alltid fin och borstad och
han kom lite emellan fram till flickan och lät henne
klappa sig. En gång när hon satt där och grät kom
hingsten fram till henne och frågade varför hon var så
bedrövad. Hon svarade ingenting men fortsatte att gråta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
