Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lite senare på dagen bad hon om lov att gå i kyrkan.
Det skulle hon få. Men först gick hon till berget och
knackade på med käppen. Strax kom det en man fram
ur berget, som frågade vad hon ville. Prinsessan sa då
att hon fått lov att gå i kyrkan, men hon hade inga
kläder att sätta på sig. Då gav mannen henne en
klänning, som sken som koppar, och en häst med seldon av
blänkande koppar fick hon också.
När hon kom fram till kyrkan var hon så vacker och
fin, att alla undrade vem det kunde vara och ingen
hörde på vad prästen sa, ty alla ville titta på henne.
Själve prinsen fann henne så vacker, att han inte kunde
ta ögonen från henne.
När hon skulle gå ut ur kyrkan skyndade sig prinsen
fram till dörren och drog igen den efter henne med en
sådan fart, att prinsessan tappade sin ena handske i
förskräckelsen. När hon hoppat upp på hästen kom
prinsen fram och bad att få veta från vilket land hon
kommit.
»Jag kommer från badvattenlandet, jag», svarade Karin,
och då prinsen letade efter handsken, som han tänkte
ge henne igen, passade hon på att säga:
Ljust framåt och mörker bak,
så att prinsen inte ser vilken väg jag tar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
