Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon kommit, och fick till svar: från badlakanslandet.
I detsamma tappade hon sitt ridspö, och när prinsen
bockade sig för att ta upp det, passade hon på att säga:
Ljust framåt och mörker bak,
så att prinsen inte ser vilken väg jag tar,
och så var hon borta.
Några söndagar därefter skulle en av pigorna gå till
prinsen med en kam om morgonen. Nu ville Karin igen
få gå, och fastän de skrattade ut henne som ville visa
sig för prinsen så lortig och ful som hon var, så gav
hon sig inte till tåls innan hon fick gå med kammen.
När hon kom ramlandes i trapporna med sin skramlande
spjälkjol kom prinsen utrusandes, tog kammen och
kastade den efter henne, i det han skrek att hon skulle
packa sig i väg.
Men när han sedan kom till kyrkan och fick se den
underbart vackra damen komma ridande i en klänning
av guld på en häst så vidunderligt fin med seldon av
renaste guld, ja, då var han så hövlig så han var färdig
att krypa i stoftet för den sköna.
När predikan var slut och prinsessan skulle lämna
kyrkan, hade prinsen slagit ut en liter tjära utanför
kyrkdörren, för att få tillfälle att hjälpa den sköna över
tjäran. Men hon ville ingen hjälp ha utan satte foten mitt
i tjäran och hoppade över. Då fastnade den ena guldskon
i tjäran, och när hon satt på hästen kom prinsen
springandes och frågade från vilket land hon kommit, och fick
till svar: från kamlandet. När prinsen ville räcka henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:02:44 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lcamfolksa/0155.html
