Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÅKAN BORKENSKÄGG.
Det var en gång en prinsessa, som var så stolt och
stursk att ingen friare var god nog åt henne. Alla hånade
hon och gav dem respass, den ena före och den andra
efter. Men fastän hon var så stursk av sig saknades det
aldrig friare, för hon var vacker kan tro, det leda stycket.
En gång kom en prins som hette Håkan Borkenskägg och
skulle fria, han med. Men redan första natten han var
på slottet bad prinsessan hovnarren att han skulle skära
ena örat av en av prinsens hästar och skära upp käften
till öronen på den andra. När prinsen skulle ut och
köra dagen därpå stod prinsessan på gården för att
titta på.
»Nej, nu har jag då aldrig sett på maken», sa hon.
Den vassa Nordanvinden som blåser här har bitit av
ena örat på din häst och det har den andra skrattat åt
till dess käften spruckit.» Och så slog hon till ett
flatskratt som hördes lång väg, sprang in i slottet och lät
prinsen fara sin väg.
Han reste hem till sig, men han tänkte att hon nog
skulle få betalt för det där. Han satte på sig ett stort
skägg av mossa, svepte en gammal slängkappa omkring
sig och såg då ut som en riktig tiggare. Men hos en
guldsmed köpte han en liten spinnrock av guld, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
