Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET BLÅ BANDET.
Det var en gång en fattig gumma, som varit ute på
tiggarstråt. Hon hade en liten pojke i sällskap. När hon
fått påsen full vände hon mot norr för att gå över
berget hem igen. Ett stycke uppför berget hittade de
ett blått strumpeband, som låg på vägen. Pojken bad
om lov att få ta det.
»Nej», sa modern, »det kan vara trolltyg i bandet.»
Och så fick pojken lov att följa henne utan band. Men
efter en liten stund sa gossen att han ville gå avsides
ett slag. Modern satte sig då på en stubbe och väntade.
Pojken blev borta rätt länge, ty när han kommit så
långt in i skogen att modern inte kunde se honom sprang
han tillbaka efter strumpebandet och knöt det kring sin
midja. I detsamma kände han att han blev så stark,
att han kunde lyfta hela berget.
När han kom tillbaka var gumman ond och frågade
var han varit så länge.
»Du är inte mån om tiden, du, och det fastän det
börjar bli sent», sa hon. »Du vet väl att vi måste hinna
över berget innan det blir för mörkt.»
»Kära min mor», sa pojken, »får jag lov att gå upp på
toppen och se efter om det inte finns folk i närheten
medan du vilar dig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
