Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyckelhålet och såg då att bandet hängde över en
stolsrygg i köket. Han smög sig fram över golvet, för det
fanns ingen inne, och så snart han fått tag på bandet
började han dundra med klackarna i golvet och levde
som om han varit rakt galen. Då kom gumman
inrusandes.
»Nej, kära, söta, älskade min pojke», sa hon, »ge mig
igen bandet.»
»Nej tack, du», sa han, »nu ska du få samma död som
du önskade mig», sa han, och därmed slog han ihjäl
kärringen. När trollet hörde oväsendet kom han farandes
och tiggde och bad att slippa bli ihjälslagen, och pojken
sa att det skulle han slippa, men han skulle bli behandlad
på samma sätt som han behandlat pojken, och därmed
fick han sina ögon utbrända och blev satt i en liten båt
och skickad till havs. Men han hade inga lejon som
hjälpte sig, han.
Nu var pojken alltså ensam och han gick där och
längtade efter prinsessan. Till slut stod han inte ut
längre, han måste resa efter henne. Han utrustade fyra
skepp och med dem skulle han resa till Arabien för att
hämta sin brud.
När han kom fram fick han höra att kungen blivit så
glad när prinsessan kom hem igen, men nu hade han
gömt henne så väl, att ingen kunde finna hennes
gömställe. Kungen hade lovat att den som kunde hitta henne
skulle få henne till brud, fastän hon var bortlovad till en
annan. Pojken blev arg förstås och tänkte att han nog
skulle finna henne. Bäst han gick på gatan i stan mötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
