Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du har det mycket finare och präktigare hemma, det får
du inte glömma.»
Nej, det skulle Per nog komma ihåg, mente han.
Då nu de tre dagarna voro förbi kom katten med
vagn och hästar och kläder och allt vad Per behövde.
Alltsammans var så fint, att ingen hade sett maken förr.
Så reste han och katten sprang med. Kungen tog både
gott och väl emot honom. Men vad kungen än bjöd
honom och vad han än visade honom, så sa Per, att
det kunde nog vara bra, men han hade ändå mycket
präktigare och finare hemma. Kungen tyckte inte om
detta, men Per höll i sig, och till sist blev kungen så
ond, att han inte kunde styra sig längre.
»Nu vill jag fara med dig hem», sa kungen, »och se
om det är sant, att du har så mycket bättre och finare.
Men ljuger du, så Gud nåde dig, jag säger inte mera, jag!»
»Jo, du har ställt till det bra åt mig!» sa Per till
katten, »nu vill kungen fara med mig hem. Men mitt
hem, det är nog inte lätt att finna, det.»
»Å, bry dig inte om det», sa katten, »res du bara
efter där jag springer före.» Så reste de först Per, som
körde efter där katten sprang före, och så kungen med
alla sina.
Då de hade kört ett gott stycke kommo de till en
stor skock vackra får; de hade ull så lång, att den
nådde nästan till jorden.
»Vill du säga, att den där fårskocken är Herre-Pers,
när kungen frågar dig, så skall du få den här
silverskeden», sa katten till vallpojken. Silverskeden hade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
