Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än kastade omkring sig med lustiga historier, så förblev
prinsessan lika allvarsam.
I närheten av slottet bodde en man som ägde tre söner.
De fingo förstås också veta att kungen lovat prinsessan
och halva riket åt den som kunde få hans dotter att
skratta.
Den äldste ville först försöka sin lycka. Så snart han
kom fram till slottet sa han åt kungen, att nu så skulle
prinsessan allt få skratta i alla fall. Men kungen skakade
på huvudet och sa, att nu hade så många unga män
försökt sin lycka, och alla hade de fått ryggen
sönderskuren, så nu ville han inte att det skulle bli flera
trasiga ryggar, sa han. Men pojken var envis. Han sa
att när han exercerade beväring så hade både hög och
låg skrattat åt honom och hans påhitt, så nog skulle
han få prinsessan att skratta, sa han. Och därmed klädde
han på sig sin tokiga uniform och ställde sig utanför
prinsessans fönster och exercerade på det mest tokroliga
sätt — men det hjälpte inte. Prinsessan hon höll sig
minsann för skratt, hon. Ja, då togs han av vakten och
de skuro tre skåror i hans rygg och sedan skickade de
hem honom igen.
När han kom hem, ville den andra sonen försöka sig
på, fastän han såg hur illa det gått för brodern. Han
var skollärare och en riktig sicken en. Han var så halt
att han knappt kunde gå. Rätt som det var såg han ut
som en liten dvärg, och när han så reste sig upp på
det långa benet han hade, så blev han så lång som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
