Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, var så god», sa pojken, »men frun får inte röra
fjädrarna i rumpan.»
Just som hon klappade fågeln sa pojken: »Vill du med
så håll fast.» Gumman till att riva och slita för att komma
loss, men se det gick inte, utan hon måste hänga med,
vare sig hon ville eller ej, och Furuhans fortsatte att gå
vägen fram som om ingenting hänt. Om en stund träffade
han en man som hade ett horn i sidan till gumman för
något som hon lurat honom på. När han såg att gumman
hängde fast i gåsen utan att kunna komma loss, tänkte
han passa på att ge henne tack för sist, och så sparkade
han till henne med ena foten. »Vill du med så håll fast»,
sa Furuhans, och mannen måste följa efter, hoppandes
på ett ben, vare sig han ville eller ej. Ju mer han
krängde för att komma loss, desto värre blev det, för
då höll han på att trilla baklänges i landsvägsdammet.
De fortsatte att gå ett bra stycke och kommo så i
närheten av slottet. Där mötte de kungens smed, som
skulle gå till smedjan och som hade en lång tång i
handen. Smeden var en munter ture, och när han fick
se det löjliga följet skrattade han först så han höll på
att ramla omkull, men så sa han:
»Det är bestämt en ny gåssort som prinsessan ska ha,
men det är inte så gott att veta vem som är gås och
vem som är gåskarl. Men det måtte väl ändå vara han
som går först och ser så mallig ut. Kom gässena mina,
kom gåsarna små, pull, pull, pull», hånade smeden och
låtsades att han strödde säd på marken åt dem.
Men följet stannade inte. Gumman och mannen sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
