Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville, och på så sätt lyckades han ta sig över floden.
När han torkat sig framför elden och ätit sig mätt ville
han sova ett slag. Men som han skulle sluta till ögonen
hördes ett fasligt väsen och brakande, det lät som om
någon tänkte vända upp och ner på slottet. Dörren flög
upp med en smäll och han såg bara ett uppspärrat gap
som gick från tröskeln till dörrposten.
»Där har du en smakbit», sa Mumle och kastade yngsta
drängpojken i vidundrets gap, »och låt oss sedan stifta
närmare bekantskap. Jag tror bestämt att vi sett
varandra förr.»
Det var alldeles rätt det, för det var Gammel-Erik
som var ute och illfänades, och Mumle och han satte sig
ner och spelade ett parti kort tillsammans. Gammel-Erik
fikade nog efter att kunna förtjäna igen en del av de
pengar som hans mor betalade i skatt, men hur han än
bar sig åt, så var det Mumle som vann. Mumle märkte
de bästa korten med ett kors bakpå, och när han spelat
av Gammel-Erik allt vad han hade i fickorna, började
han plocka åt sig av det guld och silver som fanns i
slottet.
Rätt som det var slocknade elden så de inte kunde
urskilja korten längre.
»Nu får vi hugga ved», sa Mumle och drev yxan i
huggkubben. Men hur han krånglade och vred med skaftet
så fick han ändå inte kubben spräckt. »Det sägs att
du ska vara så stark», sa han till Gammel-Erik. »Visa
mig det nu och hugg till här», sa han.
Erik skulle förstås visa sig mallig och satte fingrarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
