Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmelriket måste jag fara, men inte längtar jag, inte längtar
jag in i änglarnas skara.»
När den rike mannen hörde sången, frågade han hur
mycket Peik ville ha för att byta ut sin lott mot hans.
Peik menade att gubben nog måste betala bra, för det var
inte var dag som det gick skjuts till himmelriket, sa han.
Mannen var så trött på livet att han ville gärna ge
Peik allt vad han ägde. Och så slog han ut botten i
tunnan och bytte plats med Peik.
»Lycklig resa!» ropade kungen när han sparkade tunnan
utför berget. »Nu du, Peik, kommer du fortare utför
floden än om du åkte efter ren på isen, och nu äntligen
blir jag kvitt både dig och ditt lurendrejeri», sa han.
Innan tunnan hunnit halvvägs utför floden fanns det
ingenting kvar varken av den eller av mannen som låg
inuti. Men när kungen kom hem till kungsgården satt
Peik på trappan och spelade munharmonika och väntade
på honom.
»Sitter du där, Peik», sa kungen skräckslagen.
»Ja, visst sitter jag här, var skulle jag annars sitta?»
sa Peik. »Jag tänkte fråga om jag kunde få hyra rum
för alla mina feta hästar och plats för allt mitt guld här
i kungsgården», sa han.
»Vart skickade jag dig, månntro, eftersom du blev så
rik ?» frågade kungen.
»Du skickade mig ju i floden, vet ja», sa Peik. »När
jag kom ner på botten så fann jag hästar och boskap
och guld i sådana massor, att det bara var frågan om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
