Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur stolen. Han slog knorr på svansen och la i väg det
fortaste han kunde.
När fyra år gått kom Fan igen för att hämta smeden.
»Nu måtte du väl ändå vara färdig», sa han då han
stack näsan in genom dörren till smedjan.
»Fix och färdig», svarade smeden, »nu kan det bära
i väg precis när du behagar. Men, det var en sak som
jag skulle fråga dig om innan vi gå. Är det sant som
det sägs att Fan kan göra sig så liten han bara: vill?»
»Ja, lita på att det är sant», sa Fan.
»Då kunde du gärna göra mig den tjänsten att krypa
in i min pung och titta efter om den är hel i botten»,
sa smeden. »Ser du, jag är rädd att tappa mina respengar,
förstår du.»
»Hjärtans gärna vill jag göra det», sa Fan och gjorde
sig så liten att han kunde krypa in i pungen. Men så
snart han var inne knäppte smeden igen låset.
»Jo, den är alldeles hel», sa Fan i pungen.
»Det var bra det», sa smeden, »men det är bättre att
vara för försiktig än att bli lurad, så jag tror jag ska säkra
låset innan det blir för glappt.» Och därmed stoppade
han pungen av ståltråd i glöden.
»Oj, oj, oj! Är du galen? Vet du inte att jag är i
pungen», tjöt Fan.
»Tyvärr kan jag inte hjälpa dig», svarade smeden, »för
du vet väl vad det gamla ordspråket säger: Man måste
smida medan järnet är varmt.» Och så la han pungen på
städet, tog storsläggan och slog till så mycket han orkade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
