Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean François Millet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDEN OCH VEDHUGGAREN^
39
lora ovanligt litet i reproduktion —, blir man sa gripen
av den känslointensitet, varmed denna bild
genomströmmas, att alla berättelser om stora summor,
auktionsanekdoter och millionärer verka nästan profanerande och
löjliga.
Man befinner sig pa ett fält utanför Barbizon med
Chaillys kyrka i bakgrunden. En bonde och en
bondkvinna, vilka plockat potatis, stå i förgrunden och böja
sina huvuden till bön. Himmeln rosenfärgas av
afton-rodnaden, och fran Chaillys kyrka ljuda klockorna,
påminnande om att Angelus-bönen skall läsas. »Angelus
Domini nuntiavit Mariæ: A ve Maria, gratia plena», —
Herrens ängel sade till Maria: Hell Maria, full med nåd.
— Trots sin isolerade ställning mitt på fältet gå
figurerna underbart in i landskapet, och hela tavlan är utan
tvivel en av de fa verkligt religiösa bilder, som tillkommit
på 1800-talet. På denna liksom på de flesta av Millets
tavlor är det ej individer, det är typen Millet skildrar.
En av Millets mest gripande tavlor, Döden och
vedhuggaren, refuserades för Salongen 1859. Den
Lafon-taineska fabeln »La mort et le bücherom, så målande
redan den, skulle genom sin med hela Millets konst
besläktade stämning av naivitet och medlidande helt
naturligt slå an på konstnären. Det är denna fabels
rörande ord om den stackars gubben, som knogar och
strävar med sina risknippor, som träffat Millets hjärta.
Quel plaisir a-t-il eu
depuis qu’il est au monder
En est-il de pius pauvre
en la machine ronde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
