Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Odens Disor eller aro hans prestinnor och deltaga di f
de forras öfvernaturliga egenskaper. Likväl älska de
dödliga männcr. Afen hvem Yalkyrian har kär, han stupar
j slagtningen; och då den fallne hjelten om natten
besöker sin hög och derinne i eldsljus med’sina män ses rida
om, går den älskande Yalkyrian honom till mötes i
”an-dehuset.” Hon sofver i den dödes famn tills moTgonen
gryr och hjeftcn utbrister: ”tid är att rida röda vägar*
ne" — låta hästen bleka luftstigen trampa — skall Vä*
■tan fara för Vindhjälmsbron (regnbogen) förrän hanen
i Valhall segerfolket väcker." Så söng ålderdomen om
Helge och hans fästequnna Valkyrien Sigrun, hvilken
dog af sorg öfver Helges fall. — Att dö kallas skönt:
"att fåra till det andra ljuset." Själavandringen
förekommer såsom en äldre, fordom trodd lära. — Dessa
alla Eddasånger voro ej folksång i den mening som skulle
de ej tillika varit Konungarnes och hofvens lust. Afen
deri skilja sig dessa äldre namnlösa hjelteqväden från
de tända hofs k åldern as, att de förra både genom sin
ålder, sin märkvärdigt vidsträckta utspridning och sitt
innehåll mer visa sig såsom uttryck af hela folks och
slag-tens känslor och minnen, än såsom prof af en
enskild, for en inskränktare krets beräknad
konstfärdighet, och att de utan tvifvel lika mycket öfverträffat de
sednare i allmännelighet, som de verkligen öfvertraffa
dem i kraft.” —
Bhmd Eddas mythiska sånger ar Voluspa den
förnämsta, den heliga, gåtolika, Sierskans fornsång om
verl-dens skapelse, förstörelse och rening. Det hör ej bit
att utveckla den olika naturfilosofiska, etiska och
natio-nal-historiska betydelse, som ligger i dessa Myther, ej
heller att visa deras slägtskap med Orientens, särdeles’
Parsismens, Gudasagor. Detta hafver, utom Danska
My-tosofer, redan Gcijer i Svea Rikes Häfder ochAtterbom
i Svea utfört. Mythologien utgör numera en särskild
vetenskap, medlande mellan Filosofi och Historia. Poe*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
