Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
É3tM solen, minen och planeterna , ”en faders rost fritt
ljusets hem till sin efterlefvande son på jorden* Dett
tolkar sant den tid, då Kristendomen, som kyrka oeh
tro, upplöser Hedendomens valde. Ännu herrskar väl
den gamla trön i verlden och den kristna kärleken ver«
kar ännu icke med eftertryck på de jordiska
förhållandena* Men Valhall med dess Gudar, Einheriar och käm*
pafröjd ser man ej mer, Englar och saliga andar omgifra
en Allfader, som icke öppnar herrlighetens boning for
våldsamma krigare, men för fredens blida älskare. Frätt
djupet af en annan verld samlar Kristendomen de
krafter, hvarmed den skulle grundlägga sitt rike på jorden/*
Den döende tager afsked af Solen i dessa ord: ”Solen
aåg jag, sanna dagens stjerna, sorgligt uti molnen
sjunka: men Hels grind, på ett annat håll, tungt jag hörde
tjuta* Solen såg jag af blodrunor omhvärfd; mycket då
jag var från verldeit dragen: mäktig syntes lion
m&rga-lunda, mer ån hon Var fordom* Solen såg jag, så mig
tycktes, som jag skådat helig Gud: sista gången, uti
tidens verld, jag mig ned för Honom böjde* Solen säg
jag, så hon strålade, att jag tycktes intet veta: men på
annat håll utaf blod Gilvarströmrnar gnydde*’ Solen såg
jag skälfvande å vågett, rädslofull och nedböjd: ty
hjef-tat mitt ganska mycket var uti vanmakt iönderbrustet»
Solen såg jag* sällan mera sorgsen, mycket då jag var
från verlden dragen: min tunga var såsom vänd i träd»
och kolnad allt omkring* Solen säg jag aldrig sedaft»
efter denna dystra dagen; ty skyarne tycktes för mig
samman och jag gick bort, från qvalett kallad.” Derpå
flydde anden genom sju verldar* Nu beskrifvas de olika
syndares plågor, som själen såg på fardett genom
helvetet, och sedan berättas paradisets fröjder, söm de göde
njuta. Synen slutas med denna bön: ”Mäktige Fader»
Höge Son, Helige himlens Ande! jag beder dig, som
allting skapat, oss alla ifrån synden skilja:” och med
försäkran att ”ingen man så vis är skapad vorden, som
af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
