Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
retad dråpte Sigurds banemän, akar hjertat ur den en%
och satte den andra, Gunnar i ormgården med bundna,
händer. Der slog han harpan med ”fotblads-qvistarne,”
så att den fick röst "som menniska det varit, och icke
mindre Ijuf, än om det svanens varit: det klang i
orma-aalen utaf de gyllne strängar” och sjelf säger hon sedan
han qvädt sin lefnads drapa: ”menskor jag förnöjt sista
gängen: knappt någon Konung skall härefter med
fota-bladets qvistar slå de välljudande Harpans stringar.”
JVu kommer Gudruns ordning att hämnas. Hon dräper
Attle och hans söner, och tänder eld p& salen. Dädan
går hon till nya olycksöden. Genom Aslög, Sigurds
dotter, Ragnars maka, sammanhänga dessa Underbara han-,
delser med en Nordisk Konungaätt,
Så rik på den herrligaste, den ursprungligaste,
poesi är den Poetiska Eddan; den prosaiska åter har
nästan samma ämnen, men i obundet föredrag, derur det
mesta af den poetiska anden försvunnit, och reflexioner,
techniska reglor,\sagoförtäljningen kommit i stället.
Eddasångens skönhet står ej ensam. Det fanns äfven
andra skalder, som besjöngo de bragdrika kämpedagar vid
Konnngahofven. VI känna få namn, ännu färre sånger,
ty oftast stå endast stycken införda i Sagorna. Bland
de nämnda äro Starkodder, Ragnar, Brage den Gamle,
JJasting med flera. Dessa sångatre voro sjelfva kämpar,
•om äfven måste uttrycka sitt mod i sång. ”All fri
verksamhet *"), som väcker de högre, de ädlare
själs-hrafterne, uppblomstrar ock i sång. Detta är naturens
herrliga och allsmäktiga lag. Sjelfva den skyhöga
tallen, som susar öfver fjällen, har sin vårblomning, sj^lf»
va denväldiga eken, som bär en tusenårig krona, offrar
blomdoft åt midsommarens sol. — Vikingarne lefde
poesi, de kunde således ej undgå att sjunga poesi. Främst
bland ds Barder, som stridt på våra fält och sjungit för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
