- Project Runeberg -  Svenska poesiens historia / Del 1. Från äldsta tider till 1809 /
89

(1839-1840) [MARC] Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

domen och barstamma frän de Eddisk* mytherna. Ny£;
ken föreställes sitta på vattenytan i sommarqvällen M
hålla sin gullharpa; än såsom en liten ston gosse med"
gult lockigt hår och en röd mössa på hufvudet; än
of-van vattnet blott som en vacker ung man, men nedan
såsom en häst, och än såsom en gammal gubbe med sidt
skägg.” Han är grym emot hvar högmodig mö, som
försmådde sina friares kärlek, än blef han förälskad i en
jordisk tärna, och var då den artigaste fästman i
vcrl-den. Det förra förhållandet behandlas i flere folkvisor,

— Man har äfven en vacker folksägn om Necken. ”Tven«
ne gossar lekte en gång vid en ström, som flöt förbj de«
ras hem. Der satt Necken på vattnet och spelte på sin
harpa; men barnen tilltalade honom; hvad är det värdt%
att du Necken sitter här och spelar? Du blir ändå
aldrig salig. Då.begynte Necken bitterligen gråta, kasta«
de sin harpa, och sjönk i djupet. D& barnen kommo
hem, berättade de för sin fader, som var sockenpräst,
hvad som händt, Fadren sade synd vara om Necken,
och bad barnen genast gå tillbaka att trösta honom mc4
tillsägelse om förlossning. De gjorde så, och då de kom«
mo ned till strömmen, satt Necken på vattnet, sörjde
och gret, Då sade de til honom: sörj icke så, du Necken/
vår Far har sagt, att också din Förlossare l ef ver: d&
blef glädje, for myoken låt; Necken tog sin harpa och
spelte’så ljufligt, ännu länge sedan solen var nedgången,’*

— (Geijer och Afzelii Folkvisor III: s, 127—28).

Detta är hufvudinnehållet af dessa folkvisor, som ej
äro historiska. Till de sednare höra följande. Högst upp
i tiden gå de herrliga visorna om Habor och Signild och
Afel 1’hordsson och skön Walborg. Den förra visan ar
från 13:de seklet, Habor eller Hagbardt var en Konung’
från Nldarås och Sivar, Signilds fader var en Norrsk
Konung,. Sedan den vänskaps och fosterbrödralag voro
brutna, som Sivars söner hade svurit Habor och hans
bröder, under hvilken tid Habor och Signild knöto sitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjsvpo/1/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free