Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jtets sköte, bland berg och floder. ”De sednare sagorna
St4 på rent kristlig grund och äro de yppigaste alstren
af folkfantasien, som i Sagan har obegränsadt spelrum,
likväl i följd af folklynnet mindre i Morden än i Östern,
Anmärkningsvärdt är att de flesta sagor, som under flera
tidehvarf utgjort svensk folkläsning, äro utländska blom-»
ster, och att högst få äro Svenska folkdikter. Skulle ett
folk, som diktat så herrliga folkvisor ioke äfven förmå
nedlägga sina fantasier i prosaisk form? Men äro folk»
Visorna annat än folksagor, uttryckta i eti mera poetisk
form? Dessutom hur många Svenskar hafva ännu såsom
Walter Scott vandrat omkring ooh uppteoknat folkets be»
rättelser? Ännu är tid att rycka undan glömskan en rik
sagolitteratur. Endast några sagor äro ännu uppskrifna,
t. ex. Hobergs guiben, Pelle Båtsman &e. De utland»
eka sagorna, som blifvit omdiktade på svenska, lefva si
lifligt i folkets minne sedan århundraden* att vi med
alla 6käl kunna anse dem för lika nationellt-Svenska, som
en mängd folkvisor, hvilke tydligen visa spår af sin upp«*
rinnelse från andra länder, särdeles Danmark,
Hvad som i allmänhet karakteriserar folksagan 8r att
flen Isländska sagans förkärlek, for krigsäfventyr i den
kristna blifvit kärlek för älskogsäfventyr och någonting
underbarare och öfvernaturligare, Dika äro de hvaran»
dra i formens enkelhet, brist på all sentimental och rhe»
toriskt poetiserande inblandning. Rent objeetiva äro do
Väl icke såsom de Isländska sagorna, der liksom i Ho»
mers qväden hvarje spår af författaren är borta, ty det
lyriska element, som innebor Svenska nationalkarakteren,
har äfven I Sagor icke förnekat sig. Det klingar från
djupet en viss ton, som visar berättarens deltagande och
medkänsla i hvad som händer, Denn^ ton af hjertligliet,
Innerlighet, ärlighet, är osynlig på papperet, men dock
hörbar. Vidare måste man beundra den naturliga smak,
behaglighet, afsky för det osedliga, okyska, fullt
dæmo-uiska i som ger dessa folkets sagor ej mindre än dess vi»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
