Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känner nalkas. Bäfven sade: Eja! så hav du jn något
gudomlig:t hos dig, när da vet tillkommande ting. RäK
ven borjade derpå dansa och på tillfrågan om
anledningen dertill svarade han: ”När dn, som är en vis filosof,
sjunger, då bör jag ju, såsom skäligt är, dansa, ty med
de glade måste man vara glad. O Tupp, du alla Foglars
Kung, du som ej allenast är begåfvad med förmåga att
i luften, utan ock att förkunna det tillkommande
liksom profeterna; kan jag ej bli värd ditt sällskap?
Unna mig blott att jag kysser ditt visa huf vud, på det jag
må kunna säga mina vänner att jag kysst en spåmans
hufvutL Tuppen trodde hans ord, flög ued och räckte
honom sitt hufvud, Mm räfven — het af,u — Denna
fa-helsamling har väl ej mycket fantasi, men den är naiv,
rättfram, torr-treflig, men innehåller ock långa moralis
seringar och har en tröttsam vidlöftighet, Af denna
samling är något lånadt i De sju visa mästare, äfvenen
orientalisk dikt* under medeltiden öfversatt på flere språk
och på 1609:talet på Svenska, Ramen är följande:
Dio-cletianus, son af Romerska Kejsaren Pontianus, fresta«
till okyskhet af sin styfmoder, men afslår hennes
begäran och anklagas7 derföre af henne såsom den der velat
våldföra.henne. Sonen dömes att hängas, men straffet
uppskjutes dag från dag, emedan prinsens sju läronuU
stare hvar sin dag genom berättelser om qvinnors
otrohet och falskhet föreställa Kejsaren huru nödig
betank-sambet här vore. Hvar dag söker Kejsarinnan genom
liknelser och exempel försvaga intrycket af de sju vise«
tal. Den åttonde dagen talar prinsen sjelf, som af
astrologiska skäl hittills tegat, visar sin oskuld och
Kejsarinnans otrohet, ty hon hade bland sina hofdamer en
förklädd mansperson. — Många af dessa berättelser äro
förträffliga, t, ex. den om två vänner, som voro
hvarandra så lika, som två dröppar vatten, och af hvilka den
ena duellerade för den andra, den ena låg hos den andras
hustru med draget svärd emellan, den ena blef spetelsk
och fick sin helsa igen derigenom att den andra dräpte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
