Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«e tMen till motet vid Tranöjanäs, Ofrer det hela
föredraget hvilar dock en gammaldags svensk artighet och
naivitet. 1 denna rimöken anföra vl en oas t ”Hvar red*
de s!g då 1 iin stad Och gjorde gjerna hvad Konungen
bad Och sk&to nt snäckor och lopaskutor Och min^a
stora pennisgelimtor Vordo då loste och gifne dem, Då
de skalle skiljas vid sitt hem Och visste ej nar de
kom-no åter. Wridna händer och stärker gråter, Vardt då
af många fruar sed der, Dock gläddes dem att det var
Guds ’heder, Der skulle meras af den färd. Mångt ett
gammalt fldernesvärd vardt då neder af väggen klänkt,
Der hade mänga dagar hängt. Dem vardt då faderliget!
följt till 8trand Och hehades väl och togosihand. Mång
råder mtmd vardt då kyast Som aldrig kysstes sedan af
hjertans lust, Somttja de sägos aldrig mer, Af dylik skil*
nad dylikt sker &c.” — Gamla och minstd Rimkrönikan
innehåller blott korta minnesverser öfverhvaije Konung ,
författad 1449. Här beakrifves först Upsala afgud ar i
”Thor Gud var högst af dem. Han satt naken som ett
barn, Sjustjärnor i handen och Karlcvagn, Oden och
FBgga hvar vid hans sida. Sådana Gudar kunna Sven*
ska män lida.” — Erik var den förste Sveakonung, sam*
tidig med Abrdhams farfarsfar. Genom en fortsättning
fortgår berättelsen till Kri9tierns återkomst frän Stock*
holms blodbad ochöfverg&r i rimmande böner, så att man
kan se att det varit den aista fortsättningens slat* Skal*
den besvärjer den gamle Konungen att träda upp och
Bjélf bikta sina synder för allmänheten. — Lika litet
poesi finnes i de följande Biskops-och Kunga-krönikor ne,
t. ex. Gustaf 1:8 och Carl lX:s* Ur den förra anföra
vi dock den store Konungens kraftfulla uppmaning till
Sina Svenskar: ”Tu Svensk, haf tin tröst till Gud, Och
vandra allt efter håna bud, Innerliga honom åkalle. När
tu man kan så stadig blifve, Tin olycke kan tu ifrån tig
drifve, Med ro i Sverige hygge. Älske och are titt fa*
dersland Och var thy gagnelig uti titt stand, Hjclp till
Svenska Foes. Hisi♦ 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
