Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dens flest«. Dessu’MUla tillfällighetsdikter tid hoffester
äro visserligen smickersänger till högheten pä thronett,
men detta smicker är ursäktligt« Den förra sjöngs året
före förmynderskapets slut*- den andra samtidigt ined
Drottningens egen regerings början« Det tar förlåtligt
att Stjernhjelm, som af Drottningens stora snillegåfvor
hoppades det bästa för sitt fädernesland, 410m skald såg
dessa hennes förmåner idealiserade; det tar förlåtligt,
att han hopade alla epitheter på sin drottning, äfven
om han ej ansåg henne förtjena desamma, ty manadL af
den regerande att forherrliga hoffesterna med baletterne,
eller sjelfmant, enligt tidens sed till och med dertill
tvungen, uppvaktande med gratulationer, kunde han ej,
utan att stöta mot delicatessen, ge mindre lpford. Man
talar ej gerna rena prosan med jordens högheter; till
det superlativa begagnar man gerna superlativer, äfven
om dessa liksom i romarspråket ofta betyda rätt och slätt
positivus. Båda dikterna ega flera vackra beskrifvande
partier. Den första börjar med den vanliga
bégynnelse-formlen på namnsdags- och födelsedagsgratulationer än
i dag med en beskrifning af morgonen, dervid Phoétras,
Aurora och Phosphoros få släppa till sitt ljus; likväl
hafva få skönare varierat detta ämne än Stjernhjelm här
gjort. Sedan Aurora infunnit sig med årsdagen af den
drottnings födelse, som är en ”mensklig Gudinna,
dess-like man ej skall i vida verlden finna,” och åt hvilken
Qud&rne gett alla de håfvor, som pryda den enskilda
menniskan äfvensom Drottningen; uppmanas derpå Svea
män, att fira festen hvar på sitt vis, hvilket firande också
rätt lifligt be8krifves, hvarpå sången slutas med en bön
for det höga föremålet« Detta utsökta smicker, som man
vore färdig kalla vämjeligt, om det ej vore så väl sagdt,
af ofvannämde anledningar voro ursäktadt och hade mer
Sn en motbild I våra upplysta och ^liberala” tider,
finner man icke i kröningssången 1644, hvilken egentligen är
CO Panegyrik öfver den Store Gustaf Adolf, praktfull,
Svenaka Poee. Hist, 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
