Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inspiration, något som ofte inträffar vid sonetter, em«*
dan formens svårighet, särdeles når man begagnar ejt
rimfattigt språk, hinner släcka inspirationens eld* Detta
har ej sällan häqdt sjelfva Sotiettisternas
furste,Petrar-cha, äfvensom Shakspeare. Øen sednarq sonetten af
S^ertt-hjelm, Silkesmasken, är deretnot ganska lyckad, tnUsi*
kaliskt klingande och sinnrikt tänkt, bufvtidelementer i
Sonetten, såsom skalden sjunger i ”Adclsjungfrun Klang
och riddarn tanke hade en älskogspant, med blick af fa*
der och med röst af moder, smärt, sinnrik, stolt, del|
ljudande Sonetten ” Denna sonett af Stjernhjelm är
alldeles fulländad och visar oss att det. blött berott på hans
vilja, att öfverflytta på vårt språk alla Söderns
Versformer, särdeles den mest musikaliska af alla, ottaVe rirtie,
hvilken Dahlstjerna först begagnade, ehuru sällan fullt
lyckligt. På sonettform är också den oanständiga gåtan
affattad. Att Lncidor föst slika efter sina
bröllopsskrif-ter kan ej förundra någon, som känner hans öordentUga
lefnadssätt, men väl att han framställt dem för gäster
och brndpar, som endast kunnat rodna deröfver, Ännu
mer är att undra öfver den i allt ärbars Stjerniyelm,
aom diktade en sida, som förråder en så smutsig
phan-tas!. Vi vore färdiga att frånkäima bonom detta
snillefoster, om det ej funnes i de äldsta upplagorna*
—/?##-grammerna åro Hälsan; Astrild% söm slipar sina pilar;
Spinneln, som virkar sitt Dvärgsnät; Månan, den en
hund ökåller på öch en från latinet öfversatt, Afkomman
är sitt upphöf lik. Af dessa är knappast ett enda
sådant, att det motsvarar det vanliga begreppet af
epigrammet, såsom det der slutar * med en spitsig tanke,
aom ger en plötslig upplösning på det inan upplösningen
såsom skenbart mystiskt förefallande förhållandet,
mellan bild och afbildadt, tecken och bctecknadt. Dock
epigrammet var dels ursprungligen något vida annat; dela
har äfven denna första betydelse qvardröjt såsom ett
apeciss af epigrammet. Epigrammet var nämligen åfrea
12 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
