Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ocjc återhåll, Solens kraft i skog och dal ar Lockar
nt mång tusen blad, Fjäderfolket något talar Sins
emellan, ret ej hvad. Det dock cj min sjal hugsvalar, Den’
min väp allcn gör glad. Yårehs barn, dc vackra
blomster, Qorja te sin hu fynd an: Foglen har sin
återkomster Från de varpia middagslanc). Isar» som min vag na
stänga. Att jag ej min vän fåfse, Skull’ sig snart i
vatten mänga Och mig farten öppen geT KäjraSt östvind,
tpf ej länge Förrai} du dpt låtej
Ast riids Krig. Brolløpsvisa: "Fast svSrd och splts
till plogbjll smides, Och spinneln väfver skölden full;
Fast sämja mellan grannar lides Ocli allt fientligt ligger
kqll: Fast alltiiig äger ljuflig frid, Dock stillas ej till’
Astrilds strid. Er ögon är’ hans hvassa pilar, J Venus
döttrar, jordens ?ir! Er bröst dep borg, der pilten
hvi-lar, Men ock mångtusen pro. gir éfcc, — • Sonett. ”Går,
öpima sucka? till min mer än fiårda skopa, Den Eder
ta-Seqtals månd’ trycka pr min själ &c.” — Liljenstedt är
äfven en ganska utmärkt kärlekssingare, såsom synes af
fpljande stycken ur Klagan ofvar Iris Af resa: ”J höga
trän, J skuggrikti lunder, Son* fipn den ’lust se Iris da«
gelig! J blomster, i som skåden alla stunder De ögona
par, som ha betagit mig! Du gröna mark, som lycklig
dig kan uäqma, Att trampad bli af hennes täcka fot!
Tal’ om den ångst, den hpp mig I månd* lem na: Säg om
det qval, som ej vet någon bot, — Du klara sol, 6om
allt i sender 6kådar, Som. med en blick båd* mig och
Iris ser! Allt sant du vet, allt sant da ack bebådar: Na
mig du ock sannfärdigt vittne ger. Ach! vittna dock om
byar den sqck jag skjutit För Iris skuld opp ur mitt
sorgsna bröst: Om hvar den stund jag trött och enslig
sutit I oro och i ängslan, utan tröst! — Som en magnet
\ mörka bergens klyftejf Allt längtar opp åt nordens
höga pol: Som ur sin säng solblomman hufvud lyfter,Qcl|
natt och dag sig vänder åt sin sol: Som agn och str&
med längtan eftersträfva Att hinna t\ll en fager berei^-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
