- Project Runeberg -  Svenska poesiens historia / Del 1. Från äldsta tider till 1809 /
191

(1839-1840) [MARC] Author: Carl Lénström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blidhet, föda, umgänge, vänskap, förmerelst, hopp o oh
uppkomst. ilvad är lijertat annat än en sol, som
skic-kar sina strålar åstad, till att värma hela den andra
kroppen? Hvad är blodet annat än en blomma ntaf alla
elementer?... Är ej hufvudet som en borg eller slott
öfverst 8tälldt, der förnuftet residerar? Hvad förlustan
finner ej denne konungen der af det hugneliga dagsena
ljus. Huru ljuft förekommer honom att besk&da de
be-stjernade himlar, de blomsterstickade ängar, 4e utsträckte
haf, de vida falt, de träbevexte skogar, de konstrikt
planterade lundar. Hans hjerta vill honom af hugnad
öfverflöda och hans tunga tager således till att uppstäm*
ma: Den sine sinnen har och verlden vill besinna, En
öfververldisk makt skall han förvisst befinna, Som
jorden hafver föst, som Himlen hafver hvälft, Som bergen
har förhöjt och dalen nederstjelpt. Dä lär han först
kän-na htad det är att heta och vara en rätt menniska, när
han, ledsen att alltid dväljas i veridsgyttjan, svingar sig
opp om moln, måne, sol och alle planeter. Och i
stället han tillförene afmätte sin lycksalighet med jordisk
vällust och gränsade sina begär inom åkrars gärden och
kamrårs väggar... så flyger han nu obehindradt opp
öfver alla fixstjernor. Och som han der ingenstädes
träffar något motstånd, beger han sig efter en lång omfart
till sin Gud, med honom att förenas, finnandes i honom
Sin ändliga ro och allraljufligaste hvila.” Är ej detta
poesi? —

Arosell gaf 1680 ut 100 Epigrammer af hvilfc*
en-dast följande förefallit oss lyckade. — *’Se Simson
mista hår för skökan Delils skull, Af slike Deliler är
verlden vorden full. ‘— Om Petrus tar i Rom ännu man
oviss är, Men ingen nekar det att $imon ju var der. —
JFlör du som icke vet att bröllop brudlopp är, Se
Brudgum då försf får fritt lopp till Bruden Jkar. — Den
allmän hustrun fått, han kallas hon-ar-ej (hanrej). Om
Jitistran ensam då vil synes han-är-ej. — Käring, sä

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:03:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcjsvpo/1/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free